- På Lördag blir det givetivs fira av då det är San Juan (spansk midsommar) men även kvartsfinal i fotbolls EM mellan Spanien-Frankrike ;)

Idag jobbade jag sista dagen i juni för den här gången, för nu har jag SEMESTER! Imorgon bär det av till Spanien, Fuengirola med syster. Ser fram emot en dunder resa! Uppdaterar igen när jag är hemma. Ha det bäst och simma lugnt! Kommer sakna er, ni vet vilka ni är! trots att vi ses snart igen ;)

Kram Louise

Känner att jag inte har koll på dagarna alls längre, det bara snurrar i huvudet och jag är allmänt lost. Idag är min lediga dag så har jobbat alla dagar fram tills idag. Det har varit både bra och dåliga dagar på jobbet men så är det ju, speciellt när man jobbar på en avdelning där man får se och vara med om allt och lite till. Idag har det varit allmänt lugnt, har påbörjat packningen till Spanien och nu laddar jag upp inför matchen ikväll, Spanien-Kroatien :) Imorgon och på onsdag är det jobb, och på torsdag är det *trumvirvel* SEMESTER och avresa mot Spanien :D

Kram Louise

Matchen i söndags slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig, men bättre oavgjort än en förlust, right? Hur som helst, Ramos & Torres, my guys ;)
Igår jobbade jag dag, och gosh vad jag for runt, hela dagen verkligen, vart t.o.m lite övertid där på slutet. Men trots allt spring så måste jag få säga att det var en kanonbra dag, helt klart!
Idag har jag haft utbildning hela dagen. HLR på förmiddagen och Durewall på eftermiddagen, ganska seg dag med tanke på att det känns som att jag gjorde den där utbildningen igår, fast att det var ett år sen. Men som sagt, upprepningar ger färdighet ;) När jag skulle hem kl.16 fastnade jag i värsta trafikstockningen ever på Västerleden p.g.a 2 olyckor som skett strax inpå varandra. Lyckades dock slingra mig ur ledet och ta en omväg hem, men tid sparade jag garanterat!  
Tillbaka till igår, 11 juni, ett helt år sedan jag tog studenten. Jag minns det som om det vore igår, känslan på flaket slår nog allt. Känslan av att avsluta ett kapitel och börja om på ett nytt gjorde mig både ledsen och lycklig på samma gång. Såhär ett år i efterhand kan jag inte vara mer än nöjd över det gångna året. Det enda som har varit negativt är att jag inte har fått vara frisk, men nu när operationen är gjort hoppas jag på ett friskare liv med god hälsa :)
Imorgon är min enda lediga dag den här veckan. Ska försöka sova ut lite innan jag och Linda åker och spenderar dagen i Västerås!

Kram Louise

Södag idag och veckan börjar lida mot sitt slut. Det har varit en fullspäckad helg för min del. I fredags var det studenten för hela slanten som gällde, både för älsk och Ewe. Dagen bjöd på strålande sol och en hel del åkandes för min del. Stort grattis till er även här, och all lycka till i framtiden! Lördagen började med jobb och avslutades med trerätters i Arboga, tusen tack för den efterlängtade middagen kära mor! Då det blev en lååång kväll igår så sov jag otroligt länge imorse, dock inte så länge som jag hade velat då jag hade en rastlös individ som låg och drygade brevid mig ;) Annars har jag bara sysslat med småsysslor under dagen, grillade nyligen och sitter nu spikad framför EM-matchen mellan Spanien och Italien. Har en 6 dagars arbetsvecka att se fram emot så den resterande kvällen kommer att ägnas åt att samla krafter!

Kram Louise

- Snart dags för fotbolls EM, TAGGAR SÖNDER!!

I senaste inlägget skrev jag att jag hade 3 dagar på mig att bli frisk, och idag, 3 dagar senare, SÅ ÄR JAG FRISK! Kan inte fatta att det har tagit mig 25 dagar att komma på benen till 100% igen, 25 dagar, det är nästan en hel månad :o Visserligen så krånglar magen till och från fortfarande, järntabletterna bidrar till att göra det värre än vad det är men har jag stått ut med dagarna efter operationen så står jag ut även med det här, tro mig! Det går inte att beskriva med ord hur skönt det är att "skiten" äntligen är över. Jag hoppas innerligt att ingen ska behöva gå igenom det som jag har gått igenom, skulle aldrig önska en annan människa det. Däremot så önskar jag er som är friska att ni får fortsätta att vara just friska. Värt att tilläggas är att jag fortfarande även har problem med smaken, vissa saker smakar som det brukar, andra saker smakar skit rent utsagt, t.ex. coca cola och choklad. Fast å andra sidan så är det ju bara bra om det smakar skit, slipper jag bli sugen på det mer ;)
Idag var det även första arbetsdagen på sommarschemat för min del, och gosh vilken bra dag det har varit! Har haft jättebra och trevliga patienter. Fått komplimanger så det räcker och blir över idag tror jag: "Du har riktiga rådjursögon, otroligt vackra!" "Ursäkta om jag tittar så mycket på dig, men du vet ju varför" "Gud vad fin du är i håret" Behöver jag fortsätta? Otroligt rolig och trevlig dag med andra ord!
Den resterande kvällen blir lugn, för imorgon vankas det studenten för älsk och Ewe. Och till er två har jag bara en sak att säga: ta vara på morgondagen och njut av varje sekund, för dagen är snabbt förbi!

Kram Louise

- Ett stort grattis i efterhand här på bloggen till min käre far som i fredags, den 1 juni blev 50 år ♥

Tanken var att jag skulle ha uppdaterat igår men tiden var knapp, jag var otroligt trött och sen tittade jag givetvis på BB finalen. Och på tal om den, helt klart rätt vinnare! Jag sa hela tiden att så länge Annica kommer 3:a spelar det inte mig någon roll vem som kammar hem vinsten, båda förtjänade det.
Då ska jag försöka att backa tillbaka tiden lite och berätta vad som har hänt sen senaste uppdateringen. I onsdags ringde läkaren mig och frågade hur jag mådde, ja ni vet allt som hör till den vevan. Han berättade även att proverna visat att mitt CRP var högt vilket på svenska betyder att proverna visade att jag fått en infektion i kroppen. Mitt blodvärde var även det lågt, mitt värde låg på 95 och normalt referensvärde för Hb-värdet hos kvinnor är 130-155 gram per liter. Värt att tilläggas här är att fredagen då jag kom in med ambulans så låg mitt Hb på 130 vilket alltså var normalt. Slutsatsen som kan dras är alltså att efter min senaste blödning förra måndagen så sjönk mitt värde rejält. Läkaren föreslog en ny telefontid dagen därpå och ett nytt besök hos honom fredag 1 juni angående hur vi skulle gå vidare.
I fredags följde Ewe med mig till Västerås och 08.30 fick jag träffa läkaren. Vi pratade en hel del och han pratade med sin kollega fram och tillbaka om hur vi bäst skulle gå vidare. Jag hade här alltså fortfarande feber och illamående. Vi kom fram till att jag måste börja äta järntabletter för att på bästa sätt få upp mitt låga värde. (Hemoglobin är ett protein som ger blodet dess röda färg och det behövs för att blodet ska kunna transportera syre från lungorna till kroppens organ. Hemoglobin nybildas i vår kropp hela tiden och en viktig förutsättning för att det ska göra det är att det finns järn.) En liten parentes, hoppas att ni lärde er något nytt! För mig förklarade även mitt Hb värde varför jag har varit så trött och orkeslös, yr, andfådd och haft huvudvärk och hjärtklappning vilket är solklara symtom på ett lågt värde. Så med den förklaringen hoppas jag att jag med hjälp av järntabletterna får bort dessa symtom så snabbt som det bara går! Vidare så var virus den mest tänkbara förklaringen till mitt CRP värde. Och för er som inte vet så kan man inte behandla virus utan man kan bara vänta ut det. Angående illamåendet så fanns här ingen annan förklaringen än att blodet jag svalt helt enkelt hade pajat min mage och satt den ur balans. Alltså, bara att fortsätta även med dessa tabletter. Besöket avslutades med att en remiss skickades till min husläkare som jag skulle kontakta på måndag (idag) för ytterligare prover om febern inte hade gått ned. Och regeln som fortfarande gäller: börjar det blöda så måste jag ringa, direkt!
Måste tillägga här att läkaren som jag har haft har varit otroligt duktig och bra och inte minst visat att han har brytt sig genom att hela tiden följa upp mig med samtal och besök. Ett stort tack! Ett stort tack även till den övriga personalen som har varit så trevliga och hjälpsamma. Kul att jag fick uppmaningen att komma och praktisera på mottagningen framöver, det ska jag garanterat göra när tillfället kommer, utan tvekan!
När jag kom hem från läkaren i fredags eftermiddag hade jag mycket att göra trots att jag var sjuk. Anledningen: pappa fyllde 50 år! Och det hade jag inte tänkt att missa för allt i värden. Han hade en riktig brakfest med band, god mat och trevliga människor. Naturligtvis var jag nykter så istället för att dricka agerade jag chafför. Kvällen var suverän, dock så mådde jag inte sådär jättebra så åkte hem några vändor och vilade i mellan åt. Men såhär i efterhand är jag glad över att jag inte missade en kanonfest!
Idag är det måndag och ny vecka. Kan med ett leende på läpparna säga att idag (dag 22) är smärtan i halsen HELT borta och så även febern. Det som nu återstår är att den äckliga smaken ska lämna min mun, illamåendet och huvudvärken ska försvinna och jag ska komma på benen till 100% igen. Imorgon skulle jag ha börjat jobba men då det inte är möjligt så kommer jag istället att börja på torsdag. Jag har 3 dagar på mig att bli helt frisk, och det tänker jag fan fixa!

Kram Louise

Hej mina vänner! Jag lever, men det är knappt alltså... Avrundade operationssnacket i senaste inlägget men kommer tyvärr att falla tillbaka på det idag (dag 16).
Direkt efter att jag publicerat senaste inlägget så la jag mig i hopp om en god natts sömn. Men det hoppet dog ut efter 10 minuter då jag började blöda igen, och inte så lite heller! Jag var så otroligt trött i skallen så jag blödde ut lite här och var, men till slut fick jag tag på "blodpåsen" som jag kallar den. Värt att tilläggas är att det som var annorlunda med den här gången var hur jag verkligen hörde kärlet i halsen pulsera ut blod. Försökte jag titta ner i halsen så fick jag kvälningar istället. Hur som helst så lät jag det blöda tills det slutade, för sluta, det gör det alltid nån gång. 
Morgonen och även hela dagen därpå mådde jag illa, så fruktansvärt illa, hade obeskrivliga kramper i magen under hela dagen!
Den kvällen gick jag och la mig och mådde fruktansvärt dåligt. Låg och vred och vände mig genom hela natten. Vid 05 tiden stod jag inte ut längre utan skulle gå upp en stund. Men så fort jag reste mig kände jag kväljningarna stiga upp genom hela kroppen, och jag kräktes. Strax därpå gick jag ner för att dricka lite vatten och äta lite yoghurt för att stabilisera magen, jag frös och skakade något extremt. Därefter lyckades jag somna, skakandes, en liten stund. Runt 10 tiden vaknade jag upp med dunkande huvudvärk och illamåede så heter duga. Tog tempen och som jag redan hade konstaterat, jag hade fått feber! Fick hjälp med att ringa till avdelningen i Västerås angående att jag bara blir sämre och sämre. De uppmanade mig att komma in, direkt!
Då pappa är bortrest har jag haft älsk här som en trygghet om det skulle hända något, och givetvis så skjutsade han in mig under dagen. Vid 16 tiden fick jag träffa läkaren som undersökte mig noga och länge, han sög i halsen osv, tog tempen, klämde och kände mig på magen osv osv. Han sa att han gärna ville lägga in mig men jag vart inte så förtjust vid tanken så jag fick åka hem till slut, endast för att jag har Frick hos mig som kan köra in mig akut inatt om det skulle behövas. Att jag fått feber kunde han inte svara på varför i dagsläget, och illamående trodde han med största sannorlikhet berodde på att jag fått magkatarr, så fick recept på tabletter för det. Innan jag fick gå togs även en hels drös med prover och med mig hem fick jag en telefontid då läkaren ringer mig imorgon. Då mina tabletter varken fanns på apoteket i Västerås, Köping eller Kungsör så får jag vänta tills de kommer på lager på torsdag. 
I stunden jag skriver mår jag fortfarande jättedåligt, jag förstår verkligen inte varför jag bara blir sämre och sämre, men gud har väl en tanke med det också.... skämt o sido! Ska försöka sova lite nu, om det går....

Kram Louise       

Dagarna går och vi har kommit fram till mitt sista inlägg med fokus på operationen. Naturligtvis kommer jag att nämna hur det går fortsättningsvis i kommande inlägg, men räkna inte med dagliga uppdateringar.
Idag vaknade jag med vetskapen om att jag inte blödit något mer, vilket kändes otroligt skönt. Dock så hade jag en ihållande smärta i halsen där på morgonkvisten men som efter smärtlindring blev hanterbar. Passade på att ligga ute i solen under dagen och mycket mer än så har jag inte gjort. Var på mors-dag middag hos farmor & farfar också, trevligt, men hade varit trevligare om jag hade kunnat äta normalt, men den dagen kommer. Svullnaden i halsen är nu i  princip borta, likaså de vita beläggningarna. Det känns fortfarande otroligt konstigt i halsen, vet inte hur jag ska förklara men jag hoppas att när tiden är inne så kommer allt att kännas normalt igen.
Även om jag fortfarande inte är helt återställd så kan de 14 dagar som gått sammanfattas som otroligt jobbiga och påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte skrämma kommande patienter på nå vis men det här är helt klart något i sin egen klass som jag aldrig skulle utsätta mig för igen. Jag har hittills gått ner 8 kilo, jag har ingen som helst energi och jag kan inte ta en normal dusch utan att bli svimfärdig. På Tisdag är det en vecka kvar tills jag börjar jobba och jag känner bara vilken tid det kommer ta för mig att komma tillbaka till vardagen igen. Jag har fortsättningsvis tuffa dagar framför mig och jag hoppas verkligen att jag blir 100% återställd så snabbt som det bara går. Tack till er som har följt mina 14 dagar, och till kommande patienter: all lycka till! Och kom ihåg, varje berättelse är unik och individuell.

Mina hetaste tips till dig som ska opererara bort halsmandlarna:
* Ta din smärtlindring regelbundet, ställ larm på mobilen när tabletterna ska tas för bästa möjliga effekt.
* Oavsett hur ont det än gör, drick vätska, mycket och regelbundet.
* Var försiktig med vad du stoppar i dig, oavsett hur hungrig du än är. Undvik krydda över lag, bröd, tomater osv som lätt har negativ påverkan på såren. Mitt bästa mattips: snabbmakaroner och mosad potatis!
* Börjar du blöda färskt blod, tveka inte, ring!
* Det är okej att gråta! Det finns ingen som kan föreställa sig vad du ens går igenom som aldrig befunnit sig i samma situation.
* Ät isglass!

Kram Louise

- Har fina voffsan här ikväll ♥

Inatt har jag inte sovit en endaste blund, eller jo, men inte mycket! Vaknade 03.30 av ett ryck liknande det igår morse. Munnen var fylld av blod så det var bara att sätta sig upp och blöda ut i en påse. Tror jag satt en sisådär 20 minuter och lät det rinna innan det avtog. Somnade till, en timme ca för sen var det dags igen. Vaknade till igen, låg på sidan och hann inte riktigt reagera för ur munnen rann blodet ut i hela sängen. Satte mig upp, och lät procceduren ta sin tid innan jag åter försökte somna. Vid 05.30 vaknade jag en 3:e och även sista gång av att det blödde. När procceduren efter denna gång var avklarad kunde jag inte riktigt somna. Låg vaken till en sisådär 11 innan jag somnade en timme, en välbehövlig timme dock. När jag vaknade gick jag ner till köket där jag fick i mig lite drickyoghurt. Därefter gick jag och slumrade lite till och när jag vaknade nästa gång var min tanke att jag skulle duscha. Då jag var otroligt svimfärdig och flåsig även idag så försökte jag tänka ut hur jag skulle lyckas att duscha då jag inte kan stå upp en längre stund. Resultatet mina vänner blev att jag tog in en plaststol i duschen och satt och duschade, de ni! Föredrar definitivt att stå upp, helt klart! Vid 18.00 kom älsk och strax därefter fick jag se på när han, far och syster åt grillat, och gissa om jag blev sugen? Fick iaf i mig lite mosad bakpotatis, alltid nått! Nu sitter vi framför Eurovison, älsk är chafför ikväll så får följa med i svängarna. Smärtan i halsen är hanterbar och imorgon vill jag inte vakna med något jävla ryck!
Värt att tilläggas är jag valde att inte ringa imorse utan att vänta ut blödningarna, även om det var en del, men långt ifrån lika mycket som igår.

Kram Louise

Imorse 05.30 vaknar jag upp med världens ryck och inser att det känns som att jag håller på att kvävas i mitt eget blod.  Jag sväljer många gånger, och snabbt innan jag inser vad det faktiskt är som händer och sker. Jag tar till skålen som står brevid mig i sängen, det bara forsar blod ur både näsa och mun. Tror aldrig jag har sett så mycket blod samtidigt, komma så intensivt. Jag tar mig upp med skålen tätt under hakan och väcker pappa. Jag gör nån form av gest om att han måste ringa. 05.45 ringer han och 06.00 står ambulansen utanför dörren. Det blöder fortfarande lika intensivt, får byta ut skålen mot en liten påse och sen for vi iväg. Första gången jag åker ambulans, någonsin, hoppas på att slippa det i fortsättningen. Fick en blodtrycksmanchett kopplad på vänster arm och en saturationsmätare på ett finger på högerhanden. Båda värdena såg bra ut. Med blåljus på anländer vi till Akutmottagningen där jag blir uppkörd på brits till ÖNH-mottagningen. Träffar en jättetrevlig kvinnlig läkare som informerar mig om vad som komma skall. Hon lyckas stoppa blödningen med en sug och massa andra diverse apparater. Jag var alldeles för uppe i varv för att kunna säga exakt. När blödningen är stoppad läggs jag in på ett eget rum några timmar för observation. Blodprover tas och diverse andra småundersökningar görs. När jag blir fri att gå får jag information om att endast fortsätta med Alvedon i fortsättningen och att blodproverna såg bra ut, hade dock förhöjda vita blodkroppar men inget som var onaturligt i min situation. Och naturligtvis att ringa direkt om en ny blödning skulle uppstå.  
På väg ner till parkeringen där pappa väntade fick jag ca 5 olika svimningsattacker. Var tvungen att sätta mig ner varannan minut ungefär innan jag lyckades ta mig ut till bilen. Mycket orkeslös och helt kritvit i ansiktet kom jag hem, la mig i sängen där jag i princip har legat den resterande dagen. Den här dagen har varit otroligt jobbig psykiskt och jag har fortfarande oerhört ont. Men vi kan inte alltid må bra och ha det där leendet på läpparna, världen funkar inte så...

- Tack pappa för allt idag ♥

Kram Louise    

- Min bästa vän dessa dagar ♥

Idag har jag legat på gräsmattan i flera timmar under klarblå himmel med strålande sol. Smärtan i halsen är oförändrad hittills, dock så är det numera så fort jag dricker eller försöker få i mig något som den skärande smärtan kommer. Den kommer plötsligt, nästan som att det hugger till och det gör så fruktansvärt ont, både i halsen och i öronen, samtidigt. Sen tar det några minuter från det att jag slutat dricka etc tills smärtan lägger sig. De vita beläggninarna är snart helt försvunna och svullnaden börjar gå neråt, men gomspalten är fortfarande ovanligt stor. Nu börjar jag se ljust igen, hoppas verkligen att såren läker helt snart så jag blir helt smärtfri! Som jag nämde igår så saknar jag fortfarande mycket energi, det märks framförallt när jag duschar. För när jag är färdig är det som att hela värden snurrar, men får jag sätta mig ner, dricka lite vatten och ta saker och ting som de kommer i min egen takt så går det bra.
Kollade för övrigt precis klart på Eurovision, grattis Loreen till finalplatsen, den förtjänar du verkligen! Nu tänkte jag beta av ett Criminal Minds avsnitt innan jag lutar för kvällen.

Kram Louise  

- Ca 3 minuters spottande, äckligt, jag vet!

Precis när jag publicerat inlägget igårkväll så gick jag för att göra mina dagliga kvällsrutiner. När jag står där böjd över handfatet och sköljer av ansiktet så ser jag plötsligt en massa blod i vattnet. Det tar en stund innan jag inser att det faktiskt kommer från min mun. Stänger av vattnet och tar en titt ner i halsen, och mycket riktigt, det blöder, och inte så lite heller. Munnen fylls snabbt och istället för att svälja blodet spottar jag ut det i handfatet. Det blöder på en bra stund innan den stora mängden avtar. Jag får en plötslig skärande, djup smärta från såren som strålar ut i båda öronen. Det gör så ont så jag knappt vet vad jag ska göra. Efter 5 minuter avtar smärtan. Jag går tillbaka till sängen där jag efter en stund känner hur det plötsligt börjar blöda på bra igen. Ca 1 timme blödde det på bra och nån stans mitt i alltihopa somnar jag.
Det kändes som att händelsen igårkväll hade något att göra med det jag skrev i inlägget igår. Vad är att blöda mycket, vad är att blöda lite? Det är jättesvårt att definiera men jag kände aldrig att jag behövde ringa ett samtal igår. Visserligen så tycker jag att jag blödde mycket men samtidigt så kände jag mig aldrig oroad. Som mycket annat är det nog lika mycket individuellt om man blöder eller inte blöder efter en sånhär operation, och i så fall hur mycket man blöder. Men som sagt, är du det minsta osäker på något, ring!
Smärtan i halsen har idag varit precis densamma som igår. Dock har jag idag inte blödit något såvitt jag vet, och det känns bra. Har legat ute i solen i flera timmar under dagen och bara stekt, underbart skönt! Känner fortfarande att min kropp saknar mycket energi då jag många gånger får den s.k. "svimningskänslan". Men då jag fortfarande inte har kunnat äta normalt än, så är det fullt förståeligt.
Eftersom att jag skattar min smärta dagligen, och kommer att göra i 14 dagar så kommer jag att fortsätta dela med mig om mina dagar fram till dag 14. Sen kommer jag att sakta men säkert glida ifrån operationen som ämne och återgå till mina gamla vanliga tråkiga uppdateringar. Naturligtvis så kommer jag att nämna smått hur det går fortsättningsvis och när min smärta försvinner, för gott!

Kram Louise

Den här dagen har varit mer eller mindre lik gårdagen. Vaknade imorse med samma utstrålande smärta som igår som under dagen har övergått till en mer skärande smärta. I halsen syns det att det fortfarande är svullet, de vita beläggningarna finns kvar och blöder gör det också. Det svider något fruktansvärt och det smakar blod varje gång jag sväljer. Risken finns för blödning upp till ca en vecka efter operationen så det som jag går igenom just nu anser jag vara fullkomligt normalt. Naturligtvis kommer jag att ta kontakt med ÖNH om jag anser det vara lämpligt, t.ex. om jag skulle börja blöda mer. Då kan man ställa sig frågan, vad är att blöda mycket, och vad är att blöda lite? Jag skulle säga att det bara är du själv som kan avgöra det, vid minsta osäkerhet så vänd dig till avdelningen där du opererades, för de finns där för dig och dina frågor. Då jag själv jobbar inom sjukvården, och ser saker som många andra inte ser så har det väl blivit som så att jag privat inte kontaktar sjukvården om jag inte måste, eller om jag inte är mycket osäker och behöver råd. Det betyder inte att ni ska låta bli att kontakta sjukvården, absolut inte!
Annars då? Har passat på att vara lite i solen idag nu när värmen börjar komma mer och mer för varje dag. Nu när jag inte har varit ute mycket så noterade jag direkt hur fint det har blivit ute, så kul att se! 
Angående "mat" idag så lyckades jag få ner lite vattenmelon under dagen. Framåt kvällen skulle jag ge mig på fyllningen på en pizzabit men där tog det stopp. Precis som igår kom tårarna och smärtan bara skar hela vägen ut genom öronen. Så med det sagt hoppas jag på en betydligt bättre dag imorgon vad gäller smärta!

Kram Louise  

- Idag är det en månad kvar tills jag och syster åker till Spanien ♥

Ytterligare en natt med sömn, underbart! Stunden när jag vaknade var däremot mindre underbar. Den strålande smärtan var tillbaka och det gjorde fruktansvärt ont. Lyckligtvis så la sig utstrålningen när smärtstillande börjat verka och allt var frid och fröjd igen, trodde jag... När jag skulle till att göra min dagliga lunchrutin, nämligen äta makaroner så noterade jag att det gjorde mycket ondare än vanligt att svälja och det sved något så in i helvete i halsen! (ursäkta språket). Jag tänkte inte så mycket mer på det då jag hade en del att stå i innan jag skulle åka till skolan med mitt arbete. Fick dock lite dötid där innan Urban som skulle skjutsa mig dök upp så jag tänkte att jag tar väl den dagliga titten ner i halsen. Och då fick jag se förklaringen till den förhöjda smärtan, båda såren hade spruckit på mitten så blod sipprade ner längs båda sidorna, det såg inte fräscht ut. Men jag hann inte tänka så mycket mer på det innan Urban och Ewe stod utanför, redo att plocka upp mig och syster.
Det blev långa timmar i Örebro, kanske för långa för min del för fick rejäl huvudvärk där på hemvägen, och ont i halsen gjorde det också, visserligen för att jag hamnat efter med smärtstillande då jag inte var hemma, men ändå. Fick se på när Urban, Ewe och Linda åt Max, själv satt jag där med mitt vatten och en glass, happy hour! Såg så underbart gott ut så kan knappt stå ut tills jag kan äta normalt igen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right? När jag kom hem var jag otroligt hungrig så bestämde mig för att idag äta lite mosad potatis. Hungrig som jag var satt jag där redo för första tuggan, och efter den tuggan blev det inte så många fler. Smärtan i halsen när jag svalde första tuggan var olidlig, det går inte att beskriva med ord! Det gjorde så fruktansvärt ont, det kändes som att jag skulle ha hällt chili i såren ungefär. Tårarna kom och huvudet dunkade, jag gav upp. Inte ens vatten kunde få den brinnande smärtan att försvinna. Jag hoppas innerligt att dom där sprickorna drar ihop sig snart, för har aldrig någonsin upplevt smärta på den här nivån tidigare, fy fan är allt jag har att säga....
Godnatt :*

Tack till dig Urban som ställde upp idag!

Kram Louise