Time is passing by

ljus

Den senaste tiden har tiden bara rusat förbi, vart tar alla dagar vägen? Ibland kan man bara sitta och tänka tillbaka på dagarna som varit, ibland är det bra minnen och ibland inte.
    Helgen som var spenderades hos mor. Blev en allmänt lugn helg med lite olika sysselsättningar. Var till Västerås i lördags bl.a. tillsammans med lill syrrorna, det var trevligt måste jag säga :) Söndagen var det match i Mantorp som stod på schemat. Trots ögoninflammationen som jag hade så ställde jag upp, vad gör man inte för sitt lag? Hade inte blivit någon match annars, alla andra var ju sjuka. Med bara en avbytare så tror jag att du själv kan lista ut hur matchen kom att se ut? Bra första halvlek men den andra var desto sämre så blev en förlust, dels pga många kontringar från motståndarna måste jag tillägga. Själv var jag inte alls på bra humör efter matchen. Fick en s.k svår astma attack för andra gången i mitt liv under själva matchen. Första gången jag fick det svimmade jag. Så tanken har alltid funnits där i bakhuvudet, när ska det ske igen? Jag tänker inte ljuga om att jag blir livrädd och får ren panik vid dessa upplevelser. Testa själv att andas genom ett sugrör när du har varit igång i 60 min så vet du på ett ungefär hur det känns. Det som gör mig ännu mer pissed off är när personer som inte har den blekaste tror att de vet hur det känns och att man kan springa non stop. Vad tänker ni med? Du kan alltid försöka sätta dig in i min situation, men du kommer aldrig i hela ditt liv få reda på hur det känns, så länge du själv inte har astma! Jag kan t.ex. inte påstå att jag vet hur det är att bryta benet eftersom att jag aldrig har gjort det, däremot kan jag anta. Där har ni skillnaden! Så tänk innan du öppnar käften nästa gång.
    Även idag har jag varit i Västerås. Denna gång tillsammans med far & Lou. Var in på Bauhaus bl.a. och kollade på kakel. Finns lite snyggt att välja på om man säger så :) Jag och Lou fick en liten utländsk kille efter oss där inne, hur gammal kan han ha vart? 3, 4 bast kanske. Han var verkligen som en svans och vet ni vad han gjorde? Han taffsade mig på arslet, en 3 åring! Det är helt sjukt! Till slut drog vi därifrån och han gick till sin pappa som höll på att lasta golv. Skönt det. Innan hemresa tittade vi in på Tatii där jag köpte en t-shirt till styvfar i julklapp :) Nu är alla klappar färdiga inför morgon dagen, återstår faktiskt lite mer än 3 timmar bara innan det är julafton. Så håll nerverna i styr ;)

Kram Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0