It´s Louise

Tänkte ta upp ett ämne som i stort sett alla någon gång i sitt liv har upplevt, svek. Att bli sviken av någon man står nära är nog en utav de värsta upplevelser man kan vara med om. En vän, en förälder, överhuvudtaget någon man står nära. Att någon som man förväntar sig ska finnas där plötsligt vänder ryggen till, blundar. Vad ska man ta sig till? Det är lätt att ta till kudden. Att trycka ner ansiktet och släppa ut alla känslor. Känna smaken av tårar blandade med snor. Vad är det för fel på mig? Varför gör han/hon så här mot mig? För det är ju mig det är fel på, eller? Att lyssna på den där sången, som så bra beskriver precis hur man har det. Det känns som om låten är skriven om en själv. Alla svek gör ont. När man har blivit riven tillräckligt många gånger förlorar man förtroendet. Man förväntar sig att bli sviken igen. Man kanske aktar sig för sociala situationer. En del människor kan ha svårt att ha nära relationer eller kanske bara lära känna personer, just för att de har blivit svikna förut och inte litar på någon. Svek kan alltså förstöra människor, göra dem bittra. Precis så är det för mig, jag har så otroligt svårt för att kunna lita på en person, och det har just med rädslan för att bli sviken att göra.
Hur kan man göra för att inte sjunka alltför lågt när man blir sviken? För att inte bli deprimerad och kanske i värsta fall välja att avsluta sitt liv? Min personliga erfarenhet av detta är att det blir bättre. Hur mörkt det än ser ut nu. Det är bara att klamra sig fast vid den lilla lust till livet som förhoppningsvis finns kvar. Om man dock väljer att begå självmord kanske man själv sviker någon? En sådan akt väcker ju självklart starka känslor hos alla närstående. Skuldkänslor är självklara reaktioner. 

Svek är något av det värsta en människa kan uppleva. Så tänk innan du gör något som du tror kan såra någon du håller kär.

Kram Louise