It´s Louise

Vaknade med huvudvärk och har sedan dess tagit mig igenom dagen med en ipren i kroppen. Tänka sig att något så litet kan göra susen. Har spenderat i princip hela dagen i soffan, antingen framför tv:n eller datorn, det varierade. Tankarna har flödat fram som på räls i mitt huvud under de senaste timmarna. Jag försöker hela tiden att analysera mitt liv och dagarna som gått eller ska komma. Jag ser tillbaka på situationer som kunde sett annorlunda ut om jag inte reagerat som jag gjort. Det är så mycket som kretsar i mitt liv just nu att jag verkligen inte vet vart jag ska börja. Vilka beslut jag ska ta, hur jag ska gå till väga och vad konsekvenserna blir? Man måste våga chansa, man lär sig utav sina misstag som man brukar säga, och det måste jag faktiskt erkänna är sant. Jag har gjort en del saker i mitt liv som jag ångrar att jag har genomfört. Jag har även upplevt vissa saker jag också helst skulle velat undvika. Men jag hade definitivt inte varit den personen jag är idag om dessa händelser inte inträffat. Man växer som person för varje dag och det gäller att tänka som så att jag är stark, jag fixar det här. Något som däremot är konstant i mitt liv numera är saknaden efter någon. Jag vill ha någon nära, någon att ge kärlek till. Jag har låtit rädslan ta över, rädslan att släppa någon för tätt in på mitt liv. Orsaken till den här ständiga rädslan är alla upplevelser som jag bär inom mig. Jag kommer aldrig att lita på en kille förräns han bevisar motsatsen. Jag vill aldrig mer vara rädd för att somna, rädd för att möta den kommande dagen. Jag står här idag tack vare att jag är den starka personen som jag är, och jag kommer acceptera ett liv utan någon vid min sida så länge jag inte träffar någon som är villig att kämpa. I dagsläget tar jag varje dag som den kommer och hoppas att någon gång i framtiden få träffa någon att dela mina tankar och vardag med.

Kram Louise