Worlds Apart

:)

- You can only lie to yourself for so long until it becomes truth

Ibland kan jag sitta och sakna den där känslan som man får när man blir kär. Pirret i magen och det där leendet som dyker upp på läpparna så fort man möter hans blick. Den där ständiga värmen som sprider sig i kroppen när man känner sig älskad. Att det finns en person i ens närvaro som får en att vilja mer, tänka om, känna lycka, känna pirret och framför allt, känna livet. Jag är trött på Kungsör, den pusselbit som saknas i mitt liv går inte att hitta här.... Tid är något som många kan ha svårt med, men när de väntat tillräckligt och finner lyckan på nytt så är det värt det. Jag hatar att vänta, men trots det så ger jag aldrig upp väntan. Resultatet av ens väntan är vad man sen har att kämpa för.

Har hela tiden fullt upp under helgerna så blir ont om tid över till bloggandet. Berättar ofta om det som händer mig i efterhand, lättast så i mellan åt. I fredags var jag ute i Arboga hos Cissi, vi grillade och hade en hel mysig kväll tillsammans med hennes familj :) Igår åkte vi hem till mig, himlen var helt klarblå så vi gick ut en sväng och mötte upp Lou. Var marknad och tivoli i Kungsör under helgen så blev en sväng där, inget märkvärdigt, samma gamla skit som varje år -.- Fram emot kvällen såg vi Robinson och filmen Rocky Balboa som var riktigt bra. Idag har jag bara varit hemma med familjen, Ewe kom över en sväng och vi grillade och hade det allmänt trevligt. Imorgon är det skola igen, har svenska på morgonen följt av en 3 h lång håltimme, inte speciellt värda måndagar vi har... Har handledarmöte på körskolan imorgon också så om jag ska hinna i tid måste jag kila iväg till tåget lite tidigare. Annars ser väl måndagen ut som i princip alla andra måndagar. Hoppas iaf på en kul vecka och att ni får en likaså.

Kram Louise 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0