It´s Louise

Idag började jag klockan 09.30 med att ha svenska i två timmar. Mycket segt då jag inte sov så mycket inatt av någon konstig anledning, blir sådär ibland. Efter svenskan hade vi idrott där vi lirade Tempoboll. För er som inte vet vad tempoboll innebär så ska jag förklara det. Spelarna delas in i två lag, sen väljer idrottsläraren ett x antal olika bollsporter. Han kastar ut en boll på planen, ca 5-6 spelare från vardera lag springer ut och lirar den sporten som det blev. Sen kastar läraren in en annan boll och de kvarstående i laget springer ut och lirar medan de som precis spelade går och sätter sig på bänken.
    Idag var det första gången sedan i våras jag rörde en handboll och verkligen lirade, går inte att beskriva känslan jag fick! Jag saknar den sporten något så sjukt mycket, jag har alltid varit en idrotts människa och att gå från att ha tränat en sport i 10 år till att inte träna någon sport alls har varit tungt och är fortfarande. Valet att inte ha sökt till ett nytt lag då mitt lag la ner har olika orsaker. Dels så tar det tid att ställa sig in i ett nytt lag och dels så tar det lång tid att acceptera för människor i min omgivning att jag inte orkar prestera lika mycket som en frisk person. Och då ser jag det hellre som ett bra val att nöja mig med mina 10 år inom den sporten. Men saknaden kommer alltid att finnas kvar.

Kram Louise