It´s Louise

Imorse 05.30 vaknar jag upp med världens ryck och inser att det känns som att jag håller på att kvävas i mitt eget blod.  Jag sväljer många gånger, och snabbt innan jag inser vad det faktiskt är som händer och sker. Jag tar till skålen som står brevid mig i sängen, det bara forsar blod ur både näsa och mun. Tror aldrig jag har sett så mycket blod samtidigt, komma så intensivt. Jag tar mig upp med skålen tätt under hakan och väcker pappa. Jag gör nån form av gest om att han måste ringa. 05.45 ringer han och 06.00 står ambulansen utanför dörren. Det blöder fortfarande lika intensivt, får byta ut skålen mot en liten påse och sen for vi iväg. Första gången jag åker ambulans, någonsin, hoppas på att slippa det i fortsättningen. Fick en blodtrycksmanchett kopplad på vänster arm och en saturationsmätare på ett finger på högerhanden. Båda värdena såg bra ut. Med blåljus på anländer vi till Akutmottagningen där jag blir uppkörd på brits till ÖNH-mottagningen. Träffar en jättetrevlig kvinnlig läkare som informerar mig om vad som komma skall. Hon lyckas stoppa blödningen med en sug och massa andra diverse apparater. Jag var alldeles för uppe i varv för att kunna säga exakt. När blödningen är stoppad läggs jag in på ett eget rum några timmar för observation. Blodprover tas och diverse andra småundersökningar görs. När jag blir fri att gå får jag information om att endast fortsätta med Alvedon i fortsättningen och att blodproverna såg bra ut, hade dock förhöjda vita blodkroppar men inget som var onaturligt i min situation. Och naturligtvis att ringa direkt om en ny blödning skulle uppstå.  
På väg ner till parkeringen där pappa väntade fick jag ca 5 olika svimningsattacker. Var tvungen att sätta mig ner varannan minut ungefär innan jag lyckades ta mig ut till bilen. Mycket orkeslös och helt kritvit i ansiktet kom jag hem, la mig i sängen där jag i princip har legat den resterande dagen. Den här dagen har varit otroligt jobbig psykiskt och jag har fortfarande oerhört ont. Men vi kan inte alltid må bra och ha det där leendet på läpparna, världen funkar inte så...

- Tack pappa för allt idag ♥

Kram Louise