Dag 3
Trots att jag har mått illa genom hela natten så har jag faktiskt kunnat sova till och från, vilket förvånar mig. Först kl.11.00 brast det när larmet om medicinen ringde. Så fort jag satte mig upp i sängen så gick det inte att hålla emot längre, där kom det ut igen, allt på en gång. Jag mådde så fruktansvärt illa och den halsbränna som uppstod på toppen av den smärta jag redan hade gjorde inte det hela bättre. Tårarna gick inte längre att hålla emot. Tankarna började snurra och jag började ifrågasätta mig själv om det här verkligen var värt det. Jag vet att det är som jobbigast just nu och det gör det svårt att tänka positivt, hur mycket jag än försöker. Jag äter mer mediciner i förhållande till vad jag får i mig i form av vätska så det är klart att jag får upp allt igen. Efter omgången där runt kl.11 så bestämde jag mig för att ta mig ner till köket, lyckades peta i mig en drickyoghurt och lite ost. Och även mjukglass lite senare. Jag gjorde allt för att fylla upp magen någorlunda. Det kändes som att jag hade lyckats, fram tills klockan slog 13 och allt jag stoppat i mig for upp igen. Och där nånstans längs vägen kändes det som att jag gav upp. Jag kröp ihop till en boll i sängen, allt för att underlätta illamåendet, smärtan stack i halsen och jag somnade.
Strax efter kl.18 vaknade jag till liv igen, fortfarande lika illamående och smärtan i halsen var densamma. Meningen var att jag skulle ta smärtstillande här nånstans men jag visste att det inte var någon idé, det skulle bara komma upp igen. Jag satt en stund och funderade på vad jag skulle kunna äta för att stabilisera magen, och då kom jag på det, makaroner! Som på beställning kom pappa upp med snabbmakaroner i smör, och det slank ner fint ska ni veta, det tog sin tid men det var det värt. Och en sisådär 40 min senare kunde jag ta åtminstone 1 ipren.
I tillfället som jag befinner mig i just nu så har jag jävligt ont i halsen, och det kan jag förstå med tanke på hur mycket som har rivits upp på tillbakavägen idag. Dock så mår min mage lite bättre än tidigare, så inatt när pillerlarmet ringer kl.01 hoppas jag att jag får behålla det jag stoppat i mig. Det smakar som att någon har dött i käften på mig så ska gå och borsta tänderna innan jag lutar för kvällen. Och att borsta tänderna när man knappt kan gapa 1 cm är en utmaning, det vill jag lova!
Kram Louise
