It´s Louise

- Idag är det en månad kvar tills jag och syster åker till Spanien ♥

Ytterligare en natt med sömn, underbart! Stunden när jag vaknade var däremot mindre underbar. Den strålande smärtan var tillbaka och det gjorde fruktansvärt ont. Lyckligtvis så la sig utstrålningen när smärtstillande börjat verka och allt var frid och fröjd igen, trodde jag... När jag skulle till att göra min dagliga lunchrutin, nämligen äta makaroner så noterade jag att det gjorde mycket ondare än vanligt att svälja och det sved något så in i helvete i halsen! (ursäkta språket). Jag tänkte inte så mycket mer på det då jag hade en del att stå i innan jag skulle åka till skolan med mitt arbete. Fick dock lite dötid där innan Urban som skulle skjutsa mig dök upp så jag tänkte att jag tar väl den dagliga titten ner i halsen. Och då fick jag se förklaringen till den förhöjda smärtan, båda såren hade spruckit på mitten så blod sipprade ner längs båda sidorna, det såg inte fräscht ut. Men jag hann inte tänka så mycket mer på det innan Urban och Ewe stod utanför, redo att plocka upp mig och syster.
Det blev långa timmar i Örebro, kanske för långa för min del för fick rejäl huvudvärk där på hemvägen, och ont i halsen gjorde det också, visserligen för att jag hamnat efter med smärtstillande då jag inte var hemma, men ändå. Fick se på när Urban, Ewe och Linda åt Max, själv satt jag där med mitt vatten och en glass, happy hour! Såg så underbart gott ut så kan knappt stå ut tills jag kan äta normalt igen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right? När jag kom hem var jag otroligt hungrig så bestämde mig för att idag äta lite mosad potatis. Hungrig som jag var satt jag där redo för första tuggan, och efter den tuggan blev det inte så många fler. Smärtan i halsen när jag svalde första tuggan var olidlig, det går inte att beskriva med ord! Det gjorde så fruktansvärt ont, det kändes som att jag skulle ha hällt chili i såren ungefär. Tårarna kom och huvudet dunkade, jag gav upp. Inte ens vatten kunde få den brinnande smärtan att försvinna. Jag hoppas innerligt att dom där sprickorna drar ihop sig snart, för har aldrig någonsin upplevt smärta på den här nivån tidigare, fy fan är allt jag har att säga....
Godnatt :*

Tack till dig Urban som ställde upp idag!

Kram Louise