Tisdag
Hej mina vänner! Jag lever, men det är knappt alltså... Avrundade operationssnacket i senaste inlägget men kommer tyvärr att falla tillbaka på det idag (dag 16).
Direkt efter att jag publicerat senaste inlägget så la jag mig i hopp om en god natts sömn. Men det hoppet dog ut efter 10 minuter då jag började blöda igen, och inte så lite heller! Jag var så otroligt trött i skallen så jag blödde ut lite här och var, men till slut fick jag tag på "blodpåsen" som jag kallar den. Värt att tilläggas är att det som var annorlunda med den här gången var hur jag verkligen hörde kärlet i halsen pulsera ut blod. Försökte jag titta ner i halsen så fick jag kvälningar istället. Hur som helst så lät jag det blöda tills det slutade, för sluta, det gör det alltid nån gång.
Morgonen och även hela dagen därpå mådde jag illa, så fruktansvärt illa, hade obeskrivliga kramper i magen under hela dagen!
Den kvällen gick jag och la mig och mådde fruktansvärt dåligt. Låg och vred och vände mig genom hela natten. Vid 05 tiden stod jag inte ut längre utan skulle gå upp en stund. Men så fort jag reste mig kände jag kväljningarna stiga upp genom hela kroppen, och jag kräktes. Strax därpå gick jag ner för att dricka lite vatten och äta lite yoghurt för att stabilisera magen, jag frös och skakade något extremt. Därefter lyckades jag somna, skakandes, en liten stund. Runt 10 tiden vaknade jag upp med dunkande huvudvärk och illamåede så heter duga. Tog tempen och som jag redan hade konstaterat, jag hade fått feber! Fick hjälp med att ringa till avdelningen i Västerås angående att jag bara blir sämre och sämre. De uppmanade mig att komma in, direkt!
Då pappa är bortrest har jag haft älsk här som en trygghet om det skulle hända något, och givetvis så skjutsade han in mig under dagen. Vid 16 tiden fick jag träffa läkaren som undersökte mig noga och länge, han sög i halsen osv, tog tempen, klämde och kände mig på magen osv osv. Han sa att han gärna ville lägga in mig men jag vart inte så förtjust vid tanken så jag fick åka hem till slut, endast för att jag har Frick hos mig som kan köra in mig akut inatt om det skulle behövas. Att jag fått feber kunde han inte svara på varför i dagsläget, och illamående trodde han med största sannorlikhet berodde på att jag fått magkatarr, så fick recept på tabletter för det. Innan jag fick gå togs även en hels drös med prover och med mig hem fick jag en telefontid då läkaren ringer mig imorgon. Då mina tabletter varken fanns på apoteket i Västerås, Köping eller Kungsör så får jag vänta tills de kommer på lager på torsdag.
I stunden jag skriver mår jag fortfarande jättedåligt, jag förstår verkligen inte varför jag bara blir sämre och sämre, men gud har väl en tanke med det också.... skämt o sido! Ska försöka sova lite nu, om det går....
Kram Louise
Direkt efter att jag publicerat senaste inlägget så la jag mig i hopp om en god natts sömn. Men det hoppet dog ut efter 10 minuter då jag började blöda igen, och inte så lite heller! Jag var så otroligt trött i skallen så jag blödde ut lite här och var, men till slut fick jag tag på "blodpåsen" som jag kallar den. Värt att tilläggas är att det som var annorlunda med den här gången var hur jag verkligen hörde kärlet i halsen pulsera ut blod. Försökte jag titta ner i halsen så fick jag kvälningar istället. Hur som helst så lät jag det blöda tills det slutade, för sluta, det gör det alltid nån gång.
Morgonen och även hela dagen därpå mådde jag illa, så fruktansvärt illa, hade obeskrivliga kramper i magen under hela dagen!
Den kvällen gick jag och la mig och mådde fruktansvärt dåligt. Låg och vred och vände mig genom hela natten. Vid 05 tiden stod jag inte ut längre utan skulle gå upp en stund. Men så fort jag reste mig kände jag kväljningarna stiga upp genom hela kroppen, och jag kräktes. Strax därpå gick jag ner för att dricka lite vatten och äta lite yoghurt för att stabilisera magen, jag frös och skakade något extremt. Därefter lyckades jag somna, skakandes, en liten stund. Runt 10 tiden vaknade jag upp med dunkande huvudvärk och illamåede så heter duga. Tog tempen och som jag redan hade konstaterat, jag hade fått feber! Fick hjälp med att ringa till avdelningen i Västerås angående att jag bara blir sämre och sämre. De uppmanade mig att komma in, direkt!
Då pappa är bortrest har jag haft älsk här som en trygghet om det skulle hända något, och givetvis så skjutsade han in mig under dagen. Vid 16 tiden fick jag träffa läkaren som undersökte mig noga och länge, han sög i halsen osv, tog tempen, klämde och kände mig på magen osv osv. Han sa att han gärna ville lägga in mig men jag vart inte så förtjust vid tanken så jag fick åka hem till slut, endast för att jag har Frick hos mig som kan köra in mig akut inatt om det skulle behövas. Att jag fått feber kunde han inte svara på varför i dagsläget, och illamående trodde han med största sannorlikhet berodde på att jag fått magkatarr, så fick recept på tabletter för det. Innan jag fick gå togs även en hels drös med prover och med mig hem fick jag en telefontid då läkaren ringer mig imorgon. Då mina tabletter varken fanns på apoteket i Västerås, Köping eller Kungsör så får jag vänta tills de kommer på lager på torsdag.
I stunden jag skriver mår jag fortfarande jättedåligt, jag förstår verkligen inte varför jag bara blir sämre och sämre, men gud har väl en tanke med det också.... skämt o sido! Ska försöka sova lite nu, om det går....
Kram Louise
Kommentarer
Trackback
