Hej mina vänner! Jag lever, men det är knappt alltså... Avrundade operationssnacket i senaste inlägget men kommer tyvärr att falla tillbaka på det idag (dag 16).
Direkt efter att jag publicerat senaste inlägget så la jag mig i hopp om en god natts sömn. Men det hoppet dog ut efter 10 minuter då jag började blöda igen, och inte så lite heller! Jag var så otroligt trött i skallen så jag blödde ut lite här och var, men till slut fick jag tag på "blodpåsen" som jag kallar den. Värt att tilläggas är att det som var annorlunda med den här gången var hur jag verkligen hörde kärlet i halsen pulsera ut blod. Försökte jag titta ner i halsen så fick jag kvälningar istället. Hur som helst så lät jag det blöda tills det slutade, för sluta, det gör det alltid nån gång. 
Morgonen och även hela dagen därpå mådde jag illa, så fruktansvärt illa, hade obeskrivliga kramper i magen under hela dagen!
Den kvällen gick jag och la mig och mådde fruktansvärt dåligt. Låg och vred och vände mig genom hela natten. Vid 05 tiden stod jag inte ut längre utan skulle gå upp en stund. Men så fort jag reste mig kände jag kväljningarna stiga upp genom hela kroppen, och jag kräktes. Strax därpå gick jag ner för att dricka lite vatten och äta lite yoghurt för att stabilisera magen, jag frös och skakade något extremt. Därefter lyckades jag somna, skakandes, en liten stund. Runt 10 tiden vaknade jag upp med dunkande huvudvärk och illamåede så heter duga. Tog tempen och som jag redan hade konstaterat, jag hade fått feber! Fick hjälp med att ringa till avdelningen i Västerås angående att jag bara blir sämre och sämre. De uppmanade mig att komma in, direkt!
Då pappa är bortrest har jag haft älsk här som en trygghet om det skulle hända något, och givetvis så skjutsade han in mig under dagen. Vid 16 tiden fick jag träffa läkaren som undersökte mig noga och länge, han sög i halsen osv, tog tempen, klämde och kände mig på magen osv osv. Han sa att han gärna ville lägga in mig men jag vart inte så förtjust vid tanken så jag fick åka hem till slut, endast för att jag har Frick hos mig som kan köra in mig akut inatt om det skulle behövas. Att jag fått feber kunde han inte svara på varför i dagsläget, och illamående trodde han med största sannorlikhet berodde på att jag fått magkatarr, så fick recept på tabletter för det. Innan jag fick gå togs även en hels drös med prover och med mig hem fick jag en telefontid då läkaren ringer mig imorgon. Då mina tabletter varken fanns på apoteket i Västerås, Köping eller Kungsör så får jag vänta tills de kommer på lager på torsdag. 
I stunden jag skriver mår jag fortfarande jättedåligt, jag förstår verkligen inte varför jag bara blir sämre och sämre, men gud har väl en tanke med det också.... skämt o sido! Ska försöka sova lite nu, om det går....

Kram Louise       

Dagarna går och vi har kommit fram till mitt sista inlägg med fokus på operationen. Naturligtvis kommer jag att nämna hur det går fortsättningsvis i kommande inlägg, men räkna inte med dagliga uppdateringar.
Idag vaknade jag med vetskapen om att jag inte blödit något mer, vilket kändes otroligt skönt. Dock så hade jag en ihållande smärta i halsen där på morgonkvisten men som efter smärtlindring blev hanterbar. Passade på att ligga ute i solen under dagen och mycket mer än så har jag inte gjort. Var på mors-dag middag hos farmor & farfar också, trevligt, men hade varit trevligare om jag hade kunnat äta normalt, men den dagen kommer. Svullnaden i halsen är nu i  princip borta, likaså de vita beläggningarna. Det känns fortfarande otroligt konstigt i halsen, vet inte hur jag ska förklara men jag hoppas att när tiden är inne så kommer allt att kännas normalt igen.
Även om jag fortfarande inte är helt återställd så kan de 14 dagar som gått sammanfattas som otroligt jobbiga och påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte skrämma kommande patienter på nå vis men det här är helt klart något i sin egen klass som jag aldrig skulle utsätta mig för igen. Jag har hittills gått ner 8 kilo, jag har ingen som helst energi och jag kan inte ta en normal dusch utan att bli svimfärdig. På Tisdag är det en vecka kvar tills jag börjar jobba och jag känner bara vilken tid det kommer ta för mig att komma tillbaka till vardagen igen. Jag har fortsättningsvis tuffa dagar framför mig och jag hoppas verkligen att jag blir 100% återställd så snabbt som det bara går. Tack till er som har följt mina 14 dagar, och till kommande patienter: all lycka till! Och kom ihåg, varje berättelse är unik och individuell.

Mina hetaste tips till dig som ska opererara bort halsmandlarna:
* Ta din smärtlindring regelbundet, ställ larm på mobilen när tabletterna ska tas för bästa möjliga effekt.
* Oavsett hur ont det än gör, drick vätska, mycket och regelbundet.
* Var försiktig med vad du stoppar i dig, oavsett hur hungrig du än är. Undvik krydda över lag, bröd, tomater osv som lätt har negativ påverkan på såren. Mitt bästa mattips: snabbmakaroner och mosad potatis!
* Börjar du blöda färskt blod, tveka inte, ring!
* Det är okej att gråta! Det finns ingen som kan föreställa sig vad du ens går igenom som aldrig befunnit sig i samma situation.
* Ät isglass!

Kram Louise

- Har fina voffsan här ikväll ♥

Inatt har jag inte sovit en endaste blund, eller jo, men inte mycket! Vaknade 03.30 av ett ryck liknande det igår morse. Munnen var fylld av blod så det var bara att sätta sig upp och blöda ut i en påse. Tror jag satt en sisådär 20 minuter och lät det rinna innan det avtog. Somnade till, en timme ca för sen var det dags igen. Vaknade till igen, låg på sidan och hann inte riktigt reagera för ur munnen rann blodet ut i hela sängen. Satte mig upp, och lät procceduren ta sin tid innan jag åter försökte somna. Vid 05.30 vaknade jag en 3:e och även sista gång av att det blödde. När procceduren efter denna gång var avklarad kunde jag inte riktigt somna. Låg vaken till en sisådär 11 innan jag somnade en timme, en välbehövlig timme dock. När jag vaknade gick jag ner till köket där jag fick i mig lite drickyoghurt. Därefter gick jag och slumrade lite till och när jag vaknade nästa gång var min tanke att jag skulle duscha. Då jag var otroligt svimfärdig och flåsig även idag så försökte jag tänka ut hur jag skulle lyckas att duscha då jag inte kan stå upp en längre stund. Resultatet mina vänner blev att jag tog in en plaststol i duschen och satt och duschade, de ni! Föredrar definitivt att stå upp, helt klart! Vid 18.00 kom älsk och strax därefter fick jag se på när han, far och syster åt grillat, och gissa om jag blev sugen? Fick iaf i mig lite mosad bakpotatis, alltid nått! Nu sitter vi framför Eurovison, älsk är chafför ikväll så får följa med i svängarna. Smärtan i halsen är hanterbar och imorgon vill jag inte vakna med något jävla ryck!
Värt att tilläggas är jag valde att inte ringa imorse utan att vänta ut blödningarna, även om det var en del, men långt ifrån lika mycket som igår.

Kram Louise

Imorse 05.30 vaknar jag upp med världens ryck och inser att det känns som att jag håller på att kvävas i mitt eget blod.  Jag sväljer många gånger, och snabbt innan jag inser vad det faktiskt är som händer och sker. Jag tar till skålen som står brevid mig i sängen, det bara forsar blod ur både näsa och mun. Tror aldrig jag har sett så mycket blod samtidigt, komma så intensivt. Jag tar mig upp med skålen tätt under hakan och väcker pappa. Jag gör nån form av gest om att han måste ringa. 05.45 ringer han och 06.00 står ambulansen utanför dörren. Det blöder fortfarande lika intensivt, får byta ut skålen mot en liten påse och sen for vi iväg. Första gången jag åker ambulans, någonsin, hoppas på att slippa det i fortsättningen. Fick en blodtrycksmanchett kopplad på vänster arm och en saturationsmätare på ett finger på högerhanden. Båda värdena såg bra ut. Med blåljus på anländer vi till Akutmottagningen där jag blir uppkörd på brits till ÖNH-mottagningen. Träffar en jättetrevlig kvinnlig läkare som informerar mig om vad som komma skall. Hon lyckas stoppa blödningen med en sug och massa andra diverse apparater. Jag var alldeles för uppe i varv för att kunna säga exakt. När blödningen är stoppad läggs jag in på ett eget rum några timmar för observation. Blodprover tas och diverse andra småundersökningar görs. När jag blir fri att gå får jag information om att endast fortsätta med Alvedon i fortsättningen och att blodproverna såg bra ut, hade dock förhöjda vita blodkroppar men inget som var onaturligt i min situation. Och naturligtvis att ringa direkt om en ny blödning skulle uppstå.  
På väg ner till parkeringen där pappa väntade fick jag ca 5 olika svimningsattacker. Var tvungen att sätta mig ner varannan minut ungefär innan jag lyckades ta mig ut till bilen. Mycket orkeslös och helt kritvit i ansiktet kom jag hem, la mig i sängen där jag i princip har legat den resterande dagen. Den här dagen har varit otroligt jobbig psykiskt och jag har fortfarande oerhört ont. Men vi kan inte alltid må bra och ha det där leendet på läpparna, världen funkar inte så...

- Tack pappa för allt idag ♥

Kram Louise    

- Min bästa vän dessa dagar ♥

Idag har jag legat på gräsmattan i flera timmar under klarblå himmel med strålande sol. Smärtan i halsen är oförändrad hittills, dock så är det numera så fort jag dricker eller försöker få i mig något som den skärande smärtan kommer. Den kommer plötsligt, nästan som att det hugger till och det gör så fruktansvärt ont, både i halsen och i öronen, samtidigt. Sen tar det några minuter från det att jag slutat dricka etc tills smärtan lägger sig. De vita beläggninarna är snart helt försvunna och svullnaden börjar gå neråt, men gomspalten är fortfarande ovanligt stor. Nu börjar jag se ljust igen, hoppas verkligen att såren läker helt snart så jag blir helt smärtfri! Som jag nämde igår så saknar jag fortfarande mycket energi, det märks framförallt när jag duschar. För när jag är färdig är det som att hela värden snurrar, men får jag sätta mig ner, dricka lite vatten och ta saker och ting som de kommer i min egen takt så går det bra.
Kollade för övrigt precis klart på Eurovision, grattis Loreen till finalplatsen, den förtjänar du verkligen! Nu tänkte jag beta av ett Criminal Minds avsnitt innan jag lutar för kvällen.

Kram Louise  

- Ca 3 minuters spottande, äckligt, jag vet!

Precis när jag publicerat inlägget igårkväll så gick jag för att göra mina dagliga kvällsrutiner. När jag står där böjd över handfatet och sköljer av ansiktet så ser jag plötsligt en massa blod i vattnet. Det tar en stund innan jag inser att det faktiskt kommer från min mun. Stänger av vattnet och tar en titt ner i halsen, och mycket riktigt, det blöder, och inte så lite heller. Munnen fylls snabbt och istället för att svälja blodet spottar jag ut det i handfatet. Det blöder på en bra stund innan den stora mängden avtar. Jag får en plötslig skärande, djup smärta från såren som strålar ut i båda öronen. Det gör så ont så jag knappt vet vad jag ska göra. Efter 5 minuter avtar smärtan. Jag går tillbaka till sängen där jag efter en stund känner hur det plötsligt börjar blöda på bra igen. Ca 1 timme blödde det på bra och nån stans mitt i alltihopa somnar jag.
Det kändes som att händelsen igårkväll hade något att göra med det jag skrev i inlägget igår. Vad är att blöda mycket, vad är att blöda lite? Det är jättesvårt att definiera men jag kände aldrig att jag behövde ringa ett samtal igår. Visserligen så tycker jag att jag blödde mycket men samtidigt så kände jag mig aldrig oroad. Som mycket annat är det nog lika mycket individuellt om man blöder eller inte blöder efter en sånhär operation, och i så fall hur mycket man blöder. Men som sagt, är du det minsta osäker på något, ring!
Smärtan i halsen har idag varit precis densamma som igår. Dock har jag idag inte blödit något såvitt jag vet, och det känns bra. Har legat ute i solen i flera timmar under dagen och bara stekt, underbart skönt! Känner fortfarande att min kropp saknar mycket energi då jag många gånger får den s.k. "svimningskänslan". Men då jag fortfarande inte har kunnat äta normalt än, så är det fullt förståeligt.
Eftersom att jag skattar min smärta dagligen, och kommer att göra i 14 dagar så kommer jag att fortsätta dela med mig om mina dagar fram till dag 14. Sen kommer jag att sakta men säkert glida ifrån operationen som ämne och återgå till mina gamla vanliga tråkiga uppdateringar. Naturligtvis så kommer jag att nämna smått hur det går fortsättningsvis och när min smärta försvinner, för gott!

Kram Louise

Den här dagen har varit mer eller mindre lik gårdagen. Vaknade imorse med samma utstrålande smärta som igår som under dagen har övergått till en mer skärande smärta. I halsen syns det att det fortfarande är svullet, de vita beläggningarna finns kvar och blöder gör det också. Det svider något fruktansvärt och det smakar blod varje gång jag sväljer. Risken finns för blödning upp till ca en vecka efter operationen så det som jag går igenom just nu anser jag vara fullkomligt normalt. Naturligtvis kommer jag att ta kontakt med ÖNH om jag anser det vara lämpligt, t.ex. om jag skulle börja blöda mer. Då kan man ställa sig frågan, vad är att blöda mycket, och vad är att blöda lite? Jag skulle säga att det bara är du själv som kan avgöra det, vid minsta osäkerhet så vänd dig till avdelningen där du opererades, för de finns där för dig och dina frågor. Då jag själv jobbar inom sjukvården, och ser saker som många andra inte ser så har det väl blivit som så att jag privat inte kontaktar sjukvården om jag inte måste, eller om jag inte är mycket osäker och behöver råd. Det betyder inte att ni ska låta bli att kontakta sjukvården, absolut inte!
Annars då? Har passat på att vara lite i solen idag nu när värmen börjar komma mer och mer för varje dag. Nu när jag inte har varit ute mycket så noterade jag direkt hur fint det har blivit ute, så kul att se! 
Angående "mat" idag så lyckades jag få ner lite vattenmelon under dagen. Framåt kvällen skulle jag ge mig på fyllningen på en pizzabit men där tog det stopp. Precis som igår kom tårarna och smärtan bara skar hela vägen ut genom öronen. Så med det sagt hoppas jag på en betydligt bättre dag imorgon vad gäller smärta!

Kram Louise  

- Idag är det en månad kvar tills jag och syster åker till Spanien ♥

Ytterligare en natt med sömn, underbart! Stunden när jag vaknade var däremot mindre underbar. Den strålande smärtan var tillbaka och det gjorde fruktansvärt ont. Lyckligtvis så la sig utstrålningen när smärtstillande börjat verka och allt var frid och fröjd igen, trodde jag... När jag skulle till att göra min dagliga lunchrutin, nämligen äta makaroner så noterade jag att det gjorde mycket ondare än vanligt att svälja och det sved något så in i helvete i halsen! (ursäkta språket). Jag tänkte inte så mycket mer på det då jag hade en del att stå i innan jag skulle åka till skolan med mitt arbete. Fick dock lite dötid där innan Urban som skulle skjutsa mig dök upp så jag tänkte att jag tar väl den dagliga titten ner i halsen. Och då fick jag se förklaringen till den förhöjda smärtan, båda såren hade spruckit på mitten så blod sipprade ner längs båda sidorna, det såg inte fräscht ut. Men jag hann inte tänka så mycket mer på det innan Urban och Ewe stod utanför, redo att plocka upp mig och syster.
Det blev långa timmar i Örebro, kanske för långa för min del för fick rejäl huvudvärk där på hemvägen, och ont i halsen gjorde det också, visserligen för att jag hamnat efter med smärtstillande då jag inte var hemma, men ändå. Fick se på när Urban, Ewe och Linda åt Max, själv satt jag där med mitt vatten och en glass, happy hour! Såg så underbart gott ut så kan knappt stå ut tills jag kan äta normalt igen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right? När jag kom hem var jag otroligt hungrig så bestämde mig för att idag äta lite mosad potatis. Hungrig som jag var satt jag där redo för första tuggan, och efter den tuggan blev det inte så många fler. Smärtan i halsen när jag svalde första tuggan var olidlig, det går inte att beskriva med ord! Det gjorde så fruktansvärt ont, det kändes som att jag skulle ha hällt chili i såren ungefär. Tårarna kom och huvudet dunkade, jag gav upp. Inte ens vatten kunde få den brinnande smärtan att försvinna. Jag hoppas innerligt att dom där sprickorna drar ihop sig snart, för har aldrig någonsin upplevt smärta på den här nivån tidigare, fy fan är allt jag har att säga....
Godnatt :*

Tack till dig Urban som ställde upp idag!

Kram Louise

Har suttit spikad framför veckofinalen i BB, därav denna sena uppdatering. Och usch så spännande det var! Hade velat se Camilla stanna, men enkronan ville Marcelo, fair enough.
Inatt har jag sovit jättebra, massa drömmar, as usually, men ingen specifik mardröm som jag kommer ihåg, så det är ju bra! Sov ganska länge idag, 12 tror jag klockan var när jag satte mig upp i sängen och faktiskt skrev klart min EKG laborationsrapport. Sanningen är att den ska lämnas in imorgon, personligen till min lärare med mitt EKG bifogat så då jag inte själv får köra, än, speciellt inte så långt, så har jag anlitat en chafför, bra va?
Smärtan i halsen har  idag varit precis densamma som igår. Åt makaroner till lunch och fyllningen på en liten pizzabit till middag. En piggelin slank även ner framåt kvällningen, och vips, inget illamående! Jag börjar irritera mig mer och mer på den fruktansvärda smaken som jag konstant har i munnen, allt smakar verkligen skit. Visserligen sköljer jag ner maten relativt snabbt men ändå. Har nog en värre smak att vänta mig när dom stora vita sårbeläggningarna väl lossnar, gott! Nej nu ska jag luta, och drömma om mat!

Får inte glömma och tacka Monis, Ewe och Diza för dagens besök ♥
Och även älsk, för hjälpen med bilen ♥ 

Kram Louise

- Fick dessa av älsk när han kom och hälsade på idag ♥

Igår kväll tog jag lite vaniljglass framför BB innan jag gick och la mig, vilket jag nog inte skulle ha gjort. Blev så illamående att jag nästan höll på att svimma inne på toaletten. Jag vet inte vad det är, men jag tror att vaniljglassen i kombination med den fruktansvärt äckliga smaken jag har i munnen inte gifter sig så bra smakmässigt och resulterar i illamående. Tanken slog mig då jag även blev illamående tidigare i veckan efter att ha ätit bl.a. vaniljglass, fick t.o.m upp allt igen den gången. Så till er som väntar på att få halsmandlarna bortopererade, jag rekommenderar inte vaniljglass, kör på piggelin eller liknande ;) 
Som ni kanske förstår så bestod min natt till största del av illamående, vilket resulterade i att jag tog smärtstillande senare än beräknat för att undvika att kräkas. Så fort illamåendet släppt sov jag gott genom hela natten, om man bortser från mardrömmarna. När jag vaknade var smärtan i halsen på skala 6 och har hållt sig där hela dagen, hanterbart med andra ord. Kände mig även så pass pigg idag så jag kunde ta min första dusch på 6 dagar, underbart! Mindre underbart var det när jag höll på att svimma idag igen, den här gången efter duschen. Bara att duscha är en stor påfrestning för kroppen när du knappt har varit uppegående från sängen tidigare. Så mina vänner, ta det lugnt, vad ni än gör när ni har varit sängliggande länge.
Angående svullnden i halsen så har den fortfarande inte gått ner, jag förstår inte, hur lång tid ska det ta? Gomspalten är minst 3 cm bred och hänger ner på tungan, vilket är otroligt obekvämt. Att prata har väl blivit lite lättare, men inte mycket. Jag pratar långt ifrån normalt kan jag säga och det gör fortfarande ont, men det får ta den tid det tar. Och drömmarna om mat och gosaker, blir bara större och större!

Kram Louise 

Den här dagen kan beskrivas med två ord, trötthet och smärta som strålar. Klockan börjar närma sig 20 och jag har inte rest mig upp ur sängen på hela dagen, faktum är att jag i princip har sovit till och från fram till nu. Jag sov bra inatt, det gjorde jag, inget illamående och kring lunchtid idag fick jag faktiskt i mig ytterligare lite makaroner. Tabletterna har jag fått ner utan problem och smärtan har under dagens första timmar varit hanterbar. Det var nån stans där efter lunch som jag kände hur smärtan bara blev värre värre, trots att jag tagit smärtlindring. Smärtan strålade upp mot öronen och fortsatte nästan hela vägen upp på huvudet, det gjorde ofantligt ont. Smärtan gjorde mig inte oroad då jag visste att den oftast blir värre efter någon/några dagar med just utstrålning mot öronen. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle göra såhär ont dock, och då jag inte kunde övermedicinera så fick jag helt enkelt försöka sova av mig smärtan. Och nu, en sisådär 6 timmar senare har den s.k. "utstrålningen" lagt sig, smärtan i halsen är hanterbar just för tillfället men tröttheten vill inte försvinna. Jag reagerar knappt på sms och ibland känns det nästan som att jag drömmer i halvvaket tillstånd, mycket underligt.  Och smaken i munnen börjar äckla mig rejält...

Kram Louise

- Fick denna av mor och syster efter operationen ♥

Inatt har jag inte kunnat sova en blund, varje gång jag försökte sluta ögonen så kändes det som att jag skulle kvävas i mitt eget slem, hemskt. Så har med andra ord vilat mig fram genom natten med alla larm som ringt om mediciner. Jag måste regelbundet ta de mediciner som är ordinerade vid dess tidpunkter för att lindra smärtan. Två alvedon, vardera på 500 mg ska jag ta var 6:e timme, en ipren på 400 mg ska jag ta var 8:e timme och den starkaste oxycontinen ska jag ta var 12:e timme. När jag skulle svälja oxycontinen kl.01 inatt kom smärtan, det kändes som att någon skar med en kniv i halsen på mig. Men så fort den börjat verka och jag följt upp med de andra medicinerna längs med dagen så har smärtan varit hanterbar. Jag sväljer tabletterna med Vitamin Well vattnet som finns i flera olika smaker, har inte kunnat äta något än, det gör för ont för det. Många gånger har tabletterna fastnat i halsen, väldigt obehagligt men om man försöker att dricka hela tiden så slinker de till slut ner, jag lovar. Ibland kan dom komma tillbaka upp igen men då är det bara att ge sig på ett nytt försök. 
09.00 ringde sköterskan mig imorse och kollade hur jag mådde, hon var så trevlig så, hon uppmuntrade mig till att ta kontakt direkt om det skulle börja blöda kraftigt i såren, vilket är lätt hänt när sårskorporna så småningom kommer att lossna när såren drar ihop sig.  
Jag har mestadels legat i sängen hela dagen, så fort jag reser på mig snurrar det och jag blir illamående, känner för att hålla mig på den säkra sidan, vilket är i sängen. Angående det här med att prata, det är klart att jag kan prata, men det tar tid och det gör fruktansvärt ont, därför avstår jag gärna från det om det absolut inte är så att jag måste. Angående svullnaden i halsen så har den inte lagt sig än, men när den gör det vet jag att jag kan räkna med värre smärta än vad jag haft hittills.
Tänkte avrunda kvällen med Criminal Minds, visar sig hur många avsnitt jag orkar med, och jag hoppas och håller tummarna för att jag får sova ikväll/inatt.

Kram Louise

Del 1: Morgonen började med en väckning klockan 9.00, hade sovit av och till under hela natten så var relativt lättväckt. Tog mig in i duschen där jag stod ett bra tag, kände att jag behövde det. Tog beslutet att ta på mig mjukisdressen då den kändes mysigast och lämpligast för dagens besök. Såg till att få i mig rejält med vätska fram till kl.10.00 (vätskeintag fram till 2 timmar innan operation) då min föredetta styvfar Urban hämtade upp mig. Vi var på plats i Västerås i god tid så vi spenderade några döda minuter i cafeterian innan vi letade oss fram till operationsavdelningen. När vi nådde våning 4 möttes vi av en stor grå dörr märkt med texten: "OBS! Inga anhöriga får tyvärr följa med in p.g.a. säkerheten". Så där tackade jag Urban för skjutsen, han begav sig hemåt igen och jag begav mig in på avdelningen. Anmälde mig i receptionen ca 11.20 och slog mig ner i väntsalen. Det dröjde inte länge förrän narkossjuksköterskan ropade upp mig och tog med mig till omklädningsrummet. Jag fick operationsstrumpor med tillhörande blå tossor, ett långt vitt operationslinne och slutligen en blå rock. Mina kläder fick jag hänga in i ett skåp (inklusive BH). Som jag nämnde tidigare så är inga smycken tillåtna under operation, och eftersom jag har en tungpiercing så var jag även tvungen att plocka ur den. Efter klädombytet fick jag slå mig ner i väntsalen igen och invänta läkaren. Det dröjde inte heller länge förrän läkaren dök upp. En kvinna som tog med mig till ett samtalsrum där hon tittade mig i halsen, lyssnade på mina lungor och informerade mig om det kommande ingreppet. Hon frågade även mig angående deltagande i en aktuell forskningsstudie i samband med min tonsillektomi som jag tackade ja till. 
Forskningsstudien som jag tackade ja till kan beskrivas såhär: Borttagande av halsmandlarna görs idag med flera olika tekniker. Efter operationen får de flesta patienter besvär med smärta och behöver ta regelbunden smärtlindring. Vid ÖNH-kliniken på centrallasarettet I Västerås genomförs nu en forskningsstudie, där de jämför om det är någon skillnad i smärta efter operation mellan två av de olika operationstekniker som de använder. Ingen av teknikerna är hittills bevisat bättre än den andra, och båda används idag på kliniken:
* Den ena tekniken är borttagande av halsmandlarna med hjälp av diatermisax. Denna sax klipper, och bränner (avger värme till vävnaden) samtidigt, vilket ger en skärande och blodstillande effekt. 
* Den andra tekniken är borttagande av halsmandlarna med hjälp av en harmonisk skalpell. Denna består av en trubbig krok, som skär genom vävnaden genom att den lilla kroken vibrerar snabbt och på så sätt delas vävnaden och alstrar energi (värme) som har en blodstillande effekt.
Metoden tilldelades genom lottning och vilken metod som jag fick får jag inte veta förrän forskningsstudiens slut. Jag fick göra en smärtskattning efter VAS-skalan två gånger under operationsdagen och ska sedan fortsätta göra det en gång om dagen i totalt 14 dagar. Mina smärtskattningar ska slutligen skickas till ÖNH-kliniken efter 14 dagar för bedömning. 
Efter att läkaren sagt sitt fick jag återigen slå mig ner i väntsalen. En kort stund därpå blev jag uppropad av narkossköterskan igen. Hon gav mig 2 tabletter, oxycontin för smärtlindring och en annan tablett mot illamående som jag tyvärr inte minns namnet på. Hon uppmande mig att gå toaletten en sista gång innan hon visade mig in till operationssalen. Innan jag klev in i operationssalen fick jag en operationsmössa för att få undan allt hår, jättesexigt!. I operationssalen blev jag vänligt bemött av 5 personer, narkossjuksköterskor och narkosläkare samt överläkare. Jag fick hänga av mig den blå sjukhusrocken och ta plats på operationsbritsen där jag blev omsvept av varma filtar. Jag blev informerad om att jag skulle få andas in syrgas under nedsövningen och att det skulle vara en typ av andningsmotstånd i masken, detta för att nå ut till alla alveoler (lungblåsor) i lungan. Motståndet i masken kan jämföras med hur det är att andas vid ett astmaanfall, vilket var lite obehagligt men det underlättade då jag fick hålla masken över mun och näsa själv. En nål sattes utan problem i min vänstra hand, dropp kopplades på, blodtrycksmanchetten kopplades på (höger arm då droppet kom i vänster), EKG sladdar på bröstet kopplades på och en saturationsmätare (som mäter syresättningen) sattes på mitt finger. Medan jag andades in syrgasen och droppet rann in så kopplade sjuksköterskan efter en stund på nedsövningsmedlet och innan jag visste ordet av det somande jag in i narkos, anestesi.

Del 2: Många brukar säga att det endast har kännts som att de har varit nedsövda i några minuter när de väl vaknar. För mig var det precis tvärtom, det kändes faktiskt att jag hade varit nedsövd ett tag. Jag vaknade på uppvakningsavdelningen av att sjuksköterskan skakade lite lätt på mig och själv började jag skaka som ett riktigt asplöv. Synen var annorlunda och det märktes att jag fortfarande var groggy, jag kunde inte öppna ögonen p.g.a. det starka ljuset så de fick lov att släcka taklampan. Jag blev omsvept av fler filtar för att dämpa skakningarna. Jag kände hur blodtrycksmanchetten regelbundet spändes åt automatiskt 1 gång varje kvart för att läsa av mitt blodtryck. Ovanför mig hängde droppet som sakta men säkert droppade in. Jag kände hur halsen var fylld med slem och smärtan ska vi inte tala om, den strålade upp i öronen, jag hade otroligt ont. Varje gång jag försökte svälja ner slem kände jag smaken av blod, vilket gjorde mig illamående. Jag var otroligt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna. Jag fick regelbundet skatta min smärta. Sjuksköterskan försökte uppmuntra mig till lite glass, men det gick inte. Istället fick jag ett glas saft som jag efter omständigheterna lyckades få i mig. Operationen hade tagit ca 2 timmar och på uppvaket låg jag i flera timmar tills sjuksköterskan bedömde att jag var redo att försöka resa på mig och ta några steg. Jag fick hjälp upp till sittande ställning på sängkanten, hela världen snurrade så jag var tvungen att sitta upp ett tag. Sjuksköterskan tog mig under armen och jag tog mig fram på svaga ben, har aldrig någonsin känt mig så svag, mina ben kunde knappt bära mig. Tog mig till toaletten och försökte kissa men det gick inte, inte än. Gick tillbaka till sängen och somnade, illamående och skakig. Vaknade om på nytt av att sjuksköterskan bad mig göra ett nytt försök på toaletten, viktigt att få igång kroppen igen efter narkosen, och den här gången gick det. Fick hjälp med att ringa till pappa som skulle komma och hämta hem mig. Jag bytte tillbaka till mina egna kläder, fick nålen borttagen och fick med mig en hel bunt med papper hem innehållande viktig information samt recept på smärtstillande. Jag fick även med mig en spypåse utifall en olycka skulle komma att ske. Pappa och Linda hämtade hem mig och jag halvsov och mådde illa hela vägen hem.
Strax innan 20.00 kom jag hem, satte mig i trappen med spypåsen redo, och där kom det, allt på en gång! Galla och blod som bildade en kolsvart färg. Gjorde något så fruktansvärt ont att spy med öppna sår i halsen, men allt kändes det bättre i magen efteråt. Jag tog två alveodon och en ipren direkt, oxycontinen ska jag ta 1 inatt. Tittade mig i halsen innan jag la mig, stora vita beläggningar på såren syns, vilket är helt normalt och jag tror aldrig att jag har sett gomspalten så svullen, någonsin, den är sjukt stor! Nu ska jag fortsätta sova, som om jag inte har gjort det tillräckligt idag, men kan knappt hålla ögonen öppna, godnatt!

Kram Louise

Imorgon 120514 kl.12.00 ska jag infinna mig på operationsavdelning 2 på Centrallasarettet i Västerås för tonsillektomi. Jag ska få göra min operation i dagkirurgi vilket innebär att jag får åka hem senare samma dag. Anledningen till att jag imorgon ska få operera bort halsmandlarna är att jag under hela mitt liv drabbats av halsflusser till och från. De senaste 7 månaderna har jag varit sjuk minst 1 gång i månaden, med 3-4 veckor mellan varje omgång. När jag väl har blivit sjuk, ibland av halsfluss, virus, påbörjan till halsböld så har det tagit mig minst 1 vecka efter påbörjad penicillinkur (ej vid virus som är resistenta mot antibiotika) att komma på benen och inta vardagen till 100%. Och det tar på krafterna att knappt hinna komma tillbaka till vardagen med allt vad det innebär innan man blir sjuk igen. Man brukar säga generellt att om man drabbas av halsfluss eller liknande mer än 6 ggr/år så bör man se över om inte en operation skulle vara lämplig. Jag kan tycka att min operationstid har kommit till mig lite sent i livet, men bättre sent än aldrig, right?
Min kallelse till morgondagens operation fick jag för ca 1 månad sen. Med den kallelsen följde en hälsodeklaration för mig att besvara och sedan skicka tillbaka till öron-näsa-hals kliniken. Hälsodeklarationen bestod av frågor angående sjukdomar, mediciner, längd, vikt och lite annat smått och gott. Nedan tänkte jag dela med mig av allmän information som jag har fått och som kan vara till nytta för er som har en tonsillektomi framför er.

Varför har man halsmandlar?
- Dessa utgör en del av försvaret mot infektioner.

Varför tar man bort halsmandlarna?
- Operation vid kronisk förstoring, som ger försvårad andning, sväljning eller otydligt tal. Även vid upprepade infektioner eller halsbölder.

Hur går operationen till?
Denna utföres i intubationsnarkos, vilket innebär att en andningsslang förs ner och håller luftvägen öppen. Båda halsmandlarna avlägsnas. Öppna sår i halsen efterlämnas som inte sys igen utan som läker med en vit sårskorpa på ca 7-10 dagar.

Vilka förberedelser finns inför operationen?
- 7-10 dagar före operationen är det ej tillåtet att ta smärtstillande läkemedel som innehåller acetylsalisyra t.ex. Albyl, Magnecyl, Treo. Dessa läkemedel ökar risken för blödning efter operationen. Vid feber eller värk bör istället paracetamol tas, läkemedel som t.ex. Alvedon, Panodil, Curadon, Reliv.
   Efter kl.24.00 kvällen före operationen får du inte äta fast föda. Efter kl.24.00 fram till två timmar före operationen bör du dricka 2-3 dl klar dryck, d.v.s. saft, vatten, te och kaffe (gärna socker i kaffet men utan mjölk och grädde). De sista 2 timmarna före din operationstid är det ej tillåtet att röka, snusa eller tugga tuggummi.
   Är du diabetiker eller om du behandlas med Waran, Plavix eller Persantin finns särskilda föreskrifter, prata med din läkare.
   På operationsdagen ska du duscha, tvätta håret och ta bort eventuellt nagellack hemma. Tar du mediciner ska dessa medtagas. Smycken och värdesaker lämnas hemma. Använd ej smink, parfym eller rakvatten den dagen du ska opereras.

Vad händer efteråt?
- Vanligtvis kan man åka hem 4-6 timmar efter operation. Recept på smärtstillande ges vid hemgång enligt ordination. Sjukskrivning och hemma från skola/dagis i minst 10 dagar. Smärtan är individuell och varierar från person till person men håller vanligtvis i sig under 5-7 dagar. Det kan även uppstå öronvärk och dålig andedräkt efter operation är naturligt och något du kan räkna med. 
   Efter operationen bör en tillförlitlig person finnas hos dig då ingen bör vara ensam hemma första natten.
   På morgonen dagen efter operation i hemmet kommer en sjuksköterska ringa och höra hur du mår.

Vilka risker förekommer efter operationen?
Infektion: risken är liten. Symtomen är tilltagande halsont i kombination med feber över 38.5 i 2-3 dagar. Kontakta i så fall öronmottagningen.
Blödning: risken är liten. Kommer vanligen då "sårskorporna lossnar" efter 5-10 dagar. En liten blodstrimma föranleder ingen åtgärd. Vid kraftigare blödning kontakta öronmottagningen dagtid alt. akutmottagningen kvällstid/helger.

Råd efter operationen
Undvik ansträngande aktiviteter och res ej bort under sjukskrivningsperioden. Du ska ej äta och dricka för varmt de första dagarna efter operationen. Undvik kolsyrade drycker då de lätt kan bubbla upp bakom näsan. Hårt bröd och annan hård mat, kan vara smärtsam att svälja och kännas som den fastnar i halsen, det kan även rispa upp sår i halsen. Apelsinjuice, ketchup, senap och starkt kryddad mat kan svida. Alkohol och tobak bör undvikas. Alvedon+Ipren är bra om det finns hemma.

Kram Louise

- Vobban fick idag lämna BB

Söndag idag och sista dagen på den här veckan. Söndag vilket även betyder BB veckofinal där idag Vobban fick lämna, helt rätt om jag får säga vad jag tycker. Annars då? Har legat ute i solen idag med älsk och Linda, städat, bytit sängkläder, och sen får jag inte glömma, jag har tjockat. Jag har fram till 24.00 på mig att fortsätta tjocka sen är det kört, för imorgon 12.00 lägger jag mig under kniven för att få mina halsmandlar avlägsnade, nervöst! Det enda jag är riktigt nervös över är att vakna upp ur narkosen och för första gången få uppleva den där satans smärtan jag har hört talas om. Ser verkligen inte fram emot det, får försöka se positivt på det hela, att jag förhoppningsvis har massor av friska månader att se fram emot. Inför operationen så har jag inte förberett mig något speciellt, mer än att ha fyllt upp kylskåpet med flytande föda, gjort rent och fräscht i sängen som jag nämde ovan, viktigt då jag kommer spenderade de kommande dagarna här och följt anvisningarna som jag har fått. Kommer ett inlägg efter detta om allmän information då jag ska göra mitt bästa för att ni ska kunna följa min operation här och dagarna efter.

Kram Louise

Har precis sett The Vow eller Älska mig igen som de döpt den till på svenska. Hade höga förväntningar på denna film men den nådde tyvärr inte hela vägen. Visst, den var otroligt bra och hade ett vackert budskap men jag vet inte, hade förväntat mig mer. Filmen är verklighetsbaserad och handlar om Leo och Paige som är ett lyckligt gift par med åren framför sig. De råkar ut för en bilolycka, Leo klarar sig relativt bra men Paige däremot hamnar i koma. När hon vaknar upp har hon en minnesförlust som rör sig om flera år. Hon kommer inte ihåg vem Leo är, vart hon bor, vad hon brinner för osv osv. Budskapet med filmen kan enkelt uttryckas såhär: Can the love of a lifetime find a second chance?
Det kan vara svårt att föreställa sig hur det är att tappa minnet och aldrig återfå det om man själv aldrig har upplevt det. Jag hade i år den första minnesförlusten i mitt liv någonsin, det rörde sig inte om år, inte om dagar utan bara om ett flertal timmar, och tro mig, det räckte gott och väl. Att vakna upp och inte veta hur du hamnat där du befinner dig, att inte veta vad som har hänt och att ha ett enda sista minne från någonting, det är hemskt. Jag hoppas att jag aldrig kommer råka ut för något liknande igen, aldrig någonsin! Och till er alla där ute, hjärnan är det mest unika och ömtåligaste vi har, så var rädd om den. Och blir du eller någon i din närhet utsatt för ett slag mot huvudet, även om det bara är ett litet sådant, tveka aldrig, ring 112, direkt!

Kram Louise

- Spanien 2011

Igår var jag ledig, så underbart skönt! Dock fick jag inte den lugna och sköna sovmorgonen som jag hoppats på då grannen kl.07.00 hade två snubbar på taket som rev stuprör och allt vad dom gjorde, tror dom vart färdiga kl.11, ni hajjar nog ;) Annars tog jag en lugn dag med lite plock och plugg, vädret tillät inte så mycket annat, tyvärr.
Idag fick jag däremot en lugnare och skönare sovmorgon då jag började först kl.13. Lungfunktions laboration stod på menyn, Bernsteinspirometri och Spirare bl.a. Mycket rolig och givande laboration måste jag säga, även om inte mina värden var något att hänga i julgran, fast det visste jag redan innan att de inte skulle vara (astma).
   Nu ikväll har jag avnjutit en lång och härlig middag på Athena med far och syster. Passar på att äta gott nu veckan ut för på söndag kväll är det kört, usch så nervös jag börjar bli! :o 

Kram Louise   

Usch vilken grå, trist och regnig dag det har varit idag. Man blir inte bitter av att titta ut genom fönstret, nej absolut inte! Det som har varit uppmuntrande däremot är att det har varit ett kort pass i skolan, 13.15-15.00, seminarium i respiration och cirkulation. Igår var det däremot en lång, heldag i skolan. Hade EKG labb b.la. så nu sitter jag här med mitt eget EKG som ligger och väntar på att få tolkas imorgon, riktigt läkargöra egentligen, men lärorikt! Imogon är jag ledig, så grymt skön, det bästa som finns är att få sova ut efter tuffa dagar, right?
Annars då? Inväntar kvällens BB avsnitt förfullt, helt rätt person som åkte i söndags! Må nu bästa kvinna eller man vinna. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Kram Louise

Veckan börjar lida mot sitt slut och jag sitter och inväntar veckofinalen i BB. Känner på mig att det kommer bli en grymt spännande kväll, eller vad tror ni? Catfight till 100% ikväll, personligen så ser jag gärna att Jennifer får lämna ikväll, hon har gjort tillräckligt där inne och lite till! På tal om BB så är det mindre än 1 månad kvar till den stora finalen, spännande! Förra året hade jag en solklar favorit men i år har det varit svårare, många potentiella vinnare har redan lämnat så vet inte vem jag helst ser som vinnare. Det jag däremot vet är vilka jag inte vill se som vinnare av BB 2012, nämligen Marcelo, Vobban, Jennifer och Hanna J.
   Imorgon drar en ny vecka igång, min sista vecka i skolan den här terminen, för imorgon är det 1 vecka kvar till min operation. Har börjat känna av lite nervositet så antar att jag har mer nervositet att se fram emot. Har tänkt att ni ska få följa min operation och dagarna efter här på bloggen, förutsatt att jag har ork och inte ligger och wainar av smärta, vilket jag troligtvis kommer att göra men orken har jag förhoppningsvis! Vet att det knappt finns någon information om tonsillektomi som ingreppet heter på internet så hoppas att jag kommer att kunna delge kommande patienter om mina upplevelser.

Kram Louise

Här var det livat ser jag ;) Nästan så att jag har glömt bort bloggen helt, illa! Nej men sanningen är den att i torsdags hade jag en skitVIKTIG tenta, en tenta som jag ville ge allt på, och det gjorde jag också, tack vare ALL tid som jag har lagt ner på att faktiskt plugga de senaste veckorna. Har inte ens lagt ner tid på att byta sängkläder, usch det lät äckligt, men ja, ni förstår! Fredagen spenderade jag med Cissi som fyllt 20, god mat på Athena och fredagsmys framför BB och efterlängtade Alvin och gänget 3, guld! 
   Igår drog del 2 igång i medicinkursen och kommer att fortsätta imorgon. Som student på universitetet har man inte många lugna stunder vill jag lova ;) Kommer dock att missa denna sista tenta p.g.a. min operation men jag gör inga sura miner för det, kommer få den gjort innan höstterminens start iaf! 
   Den resterande kvällen blir det mys i inväntan på BB, är helt slut efter att ha klippt hela gräsmattan idag!

Kram Louise